För att starta ett nytt liv och lämna den här dimman av sorg och obotlig heartache, kanske det behövs en ny blogg. Inte för att jag tror att det kommer lösa alla mina 99 problem, men min förra blogg har blivit så förstörd. Så nermald av ord och förgiftad av negativitet och hjärtesorg så många gånger att den blivit ett monster fyllt av hopplös romantik och cynism. Den har blottat sitt innersta för många gånger för besökare vars hjärnor kanske bara vill kritisera, vad vet jag. Det känns som jag inte kan vara mig själv där längre, att för många vet om mina hemligheter. Skrattar åt dem, suckar. Kanske kan jag hitta tillbaka till inlägg fina som poesi, dock ej lika sköra som kristallglas. Offerrollen måste förstöras, och jag måste börja bli stark och självständig. Våga stå emot frestelser som mestadels bryter ner än bygger upp ens inre. Våga vara stark och modig, våga visa min stenhårda fasad som kanske innerst inne gråter men som får omvärlden att tro att jag inte bryr mig längre. Jag har ingen direkt plan med den här bloggen än. Men tänker att den skulle kunna bli mer autentisk än dess förra syster.
Det har gått en vecka sedan jag mentalt sade hejdå. Låt det här vara en slags rehabilitering för ett års magont och bekräftelsebehov. Låt oss begrava de män vars hjärtan är kalla som sten, vars själar är som svarta hål. Någon annan kan få ärva dem av mig. För ärligt talat är jag mer värd än en fredagsnatt i alkoholdimmor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar