Vi ska alla en gång dö.

Snö, snö och snö. Efter denna vecka känns det som vintern är ett faktum.Utöver detta kom målaren och snyggade till vårt badrum och kök, vilket resulterade i att vi bodde ett litet tag hon T's föräldrar in the middle of nowhere. Eller ja, nästan mitt ute i ingenstans förutom att de har en fantastisk plantshop i närheten som livar upp allting. Det hela resulterade i att jag när jag skulle till Malmö dagen efter kom en halvtimme för sent till ett studiebesök eftersom snön orsakat megakaos med bussarna. Men jag hann i alla fall se rundvandringen på patologen och det tackar jag hjärtligt för.

När vi kom hem senare i veckan såg vi att byggarna hade fixat färdigt elementet i vardagsrummet (!!!) och att målaren börjat riva ner all tapet från grunden eftersom det var för bubbligt att måla på. Slutbesiktningen för själva balkong och fönsterbyte i lägenheten är nästa vecka. Frågan är om målaren kommer kunna börja måla nästa vecka. Jag hoppas det med tanke på att vi ska bjuda hit lite av min och T's familj på lördag på lite födelsedagsmiddag. Låter riktigt vuxet av mig, minsann. Funderar på att partaja till det med dekorationer så gott det går. Som någon där ute kanske vet fyller jag år på onsdag. Dagen börjar med ett 7-12-pass på akuten. På kvällen blir det bio med T.

Och till sist så tog vi farväl av älskade Kent i fredags. Självklart körde de med sin originella och artistiska jargong. Allting var så fint. Början var mäktig och jag ville nästan fälla en liten tår. Slutet var också riktigt bra, när de spelade "Mannen i den vita hatten" och "Den sista sången". Nu sitter jag och lyssnar på "Du & jag döden" och har givetvis kommit till sista låten just nu. Hade velat se dem en gång till bara för att få in känslan ännu en gång. En sista gång. Farväl Kent, ni är så himla älskade och kommer att vara saknade. Puss.

(Ändå knäppt, Kent som band är nästan lika gammalt som jag minus ett halvår).