Allt är möjligt i en coronapandemi - likaså ett inlägg på den här bloggen. Det är ändå lite tråkigt att jag har blivit så inaktiv på sociala medier. Jag finner det liksom inte givande även om jag är väldigt glad för bekräftelse.
Numera skäms jag mest för att lägga upp inlägg samtidigt som prestationsångesten får mig att vilja kasta luren på kudden och gå därifrån. Min Facebook är en gravsten och ett tråkigt tidsfördriv där jag enbart slö-taggar personer i roliga memes och videos. Instagram känns som en enda soppa. Jag bara finns där likt en fluga på väggen och följer andras liv, utan att uppdatera själv då på grund av prestationsångest.
Nåväl.
Men i sedvanlig tradition kan vi väl gå igenom vad som hänt sedan sist.
→ Snart är det slut på det ljuva 20-talet för min del. Ett halvår till dock, nu inser jag fördelen med att fylla år sent! Hade det inte varit corona-tider hade jag önskat mig en weekend till ett fint ställe. Kanske till Brexit-London eller till Berlin. Något kul! Men nu kommer jag få sitta hemma och hitta på någonting mer kreativt. Och spara pengar.
→ Jag är ju sedan maj 2019 förlovad med livets snubbe som håller om mig hårt om natten och lugnar ner mig när hjärnspöken stormar. Vi skulle gift oss i maj men eftersom corona spred dålig stämning sköts planeringen upp. Det blir ett bröllop i september istället, med eller utan gäster, och förhoppningsvis får vi fånga den sista värmen av sensommaren innan löven ändrar färg.
→ In the times of the pandemic och landet lagoms milda restriktioner har vi köpt ett fucking hus. Ja, ni läste rätt. Ett hus!!! I Södra Sandby, Lunds kommun. Ett gulligt, ej färdigbyggt, radhus med två våningar, två jävla toaletter, en liten trädgård och en planlösning som gör en tårögd. Köket har fönster precis vid diskbänken och vänder man sig om kan man vinka på T när han sitter i soffan och spelar Xbox. Dessutom är huset klimatsmart och har bra förvaringsmöjligheter. Inflyttning sker i februari 2021. Så jävla sjukt ändå, känner mig inte alls vuxen men tar vuxna beslut.
→ Ni vet att jag alltid tjatar om träning? Jag har tjatat om min "nya kropp" sedan jag var 16 år gammal. Well, well, well... Nu är det på riktigt. Jag trodde aldrig att det skulle hända men jag har enligt Actics app tränat 88 gånger de senaste 12 månaderna. Både gym och spinning. 2020 är året som mitt 16-åriga jag hade blivit glad över. Hoppas det håller i sig och att jag under en gång i livet kommer att ha rock hard abs tack vare Hanna Öberg (inte idrottaren utan den andra).
Nu ska jag borsta tänderna.
Kram på distans allihop!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar