Sitter med flera flikar uppe på datorn:
"Sök utbildning"
"Studievägledning i Lund"
Skickar iväg ett sms eller två. En snapchat: "Vad har du för planer med livet?"
Får svar: "Åh, ställ inte så obehagliga frågor."
Ja. Det är en obehaglig fråga. Speciellt när man inte vet. Det enda jag vet är att de stunder jag gillar på mitt jobb är när jag kan räkna kassor i fred och organisera saker i fred. För stress är inte min grej. Jag vill ha mycket tid på mig att göra saker och jag vill göra dem bra. Jag är på helt fel ställe. Men jag stannar där, för jag vet inte vad jag gör om jag inte är där. Det stället har gett mig en chans att utvecklas, och jag är rädd att jag inte kommer någonvart utanför det stället, att jag kommer falla ner i livets miserabla grop om jag skriver på en uppsägningslapp. Jag är rädd för mitt jobb är mitt andra hem, ett ställe jag andats in i snart tre år. Men. Det är för stressigt, och jag tycker hellre om att städa än att vara där för gäster. Perfektionisten i mig tycker om organisering och renlighet, inte service och stressfylldhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar