The end of times ...

Allt är möjligt i en coronapandemi - likaså ett inlägg på den här bloggen. Det är ändå lite tråkigt att jag har blivit så inaktiv på sociala medier. Jag finner det liksom inte givande även om jag är väldigt glad för bekräftelse.

Numera skäms jag mest för att lägga upp inlägg samtidigt som prestationsångesten får mig att vilja kasta luren på kudden och gå därifrån. Min Facebook är en gravsten och ett tråkigt tidsfördriv där jag enbart slö-taggar personer i roliga memes och videos. Instagram känns som en enda soppa. Jag bara finns där likt en fluga på väggen och följer andras liv, utan att uppdatera själv då på grund av prestationsångest.

Nåväl.

Men i sedvanlig tradition kan vi väl gå igenom vad som hänt sedan sist.

→ Snart är det slut på det ljuva 20-talet för min del. Ett halvår till dock, nu inser jag fördelen med att fylla år sent! Hade det inte varit corona-tider hade jag önskat mig en weekend till ett fint ställe. Kanske till Brexit-London eller till Berlin. Något kul! Men nu kommer jag få sitta hemma och hitta på någonting mer kreativt. Och spara pengar.

→ Jag är ju sedan maj 2019 förlovad med livets snubbe som håller om mig hårt om natten och lugnar ner mig när hjärnspöken stormar. Vi skulle gift oss i maj men eftersom corona spred dålig stämning sköts planeringen upp. Det blir ett bröllop i september istället, med eller utan gäster, och förhoppningsvis får vi fånga den sista värmen av sensommaren innan löven ändrar färg.

→ In the times of the pandemic och landet lagoms milda restriktioner har vi köpt ett fucking hus. Ja, ni läste rätt. Ett hus!!! I Södra Sandby, Lunds kommun. Ett gulligt, ej färdigbyggt, radhus med två våningar, två jävla toaletter, en liten trädgård och en planlösning som gör en tårögd. Köket har fönster precis vid diskbänken och vänder man sig om kan man vinka på T när han sitter i soffan och spelar Xbox. Dessutom är huset klimatsmart och har bra förvaringsmöjligheter. Inflyttning sker i februari 2021. Så jävla sjukt ändå, känner mig inte alls vuxen men tar vuxna beslut.

→ Ni vet att jag alltid tjatar om träning? Jag har tjatat om min "nya kropp" sedan jag var 16 år gammal. Well, well, well... Nu är det på riktigt. Jag trodde aldrig att det skulle hända men jag har enligt Actics app tränat 88 gånger de senaste 12 månaderna. Både gym och spinning. 2020 är året som mitt 16-åriga jag hade blivit glad över. Hoppas det håller i sig och att jag under en gång i livet kommer att ha rock hard abs tack vare Hanna Öberg (inte idrottaren utan den andra).

Nu ska jag borsta tänderna.

Kram på distans allihop!

365 dagar

Nu är jag tjugosju år.

Egentligen skulle jag ha varit ledig idag men bytte pass. Dagen började såklart med att jag steg upp innan solen. Upptäckte presenter på köksbordet och öppnade dem. Blev en mugg med muminmotiv rikare och fick ett presentkort från Åhléns.

Åkte till jobbet klockan sex. Väl på jobbet var det mest skriverier och vid tolvtiden efter lunch fick jag en påse med "något litet" av en kollega. Definitionen av det tidigare nämnda kan diskuteras. Blev sjukt chockad och glad! Alltså, tack!!! Därefter var det APT i 1,5 timme ungefär. Satte mig ner och skrev lite till innan jag drog hem.

Åt spaghetti med köttfärssås p.g.a. en av de bästa rätterna såklart. Firade även med en biskvi och te från min kollega. Därefter tänkte jag att det vore kul att svettas lite, därav drog jag på mig träningskläder, jacka och reflexväst för att sedan rulla vidare till Friskis. Spinning är fruktansvärt varje gång men det blir liksom en kick av hur svettig man blir, även om jag ofta önskar att ligga och titta på TV istället - haha!

Därfter blev det hem och duscha. Smetade in mig i krämer från Rituals och avslutar nu kvällen med te. Det är alltså här jag sitter nu. Är för övrigt svintrött så kommer antagligen sova snart. Ska nog ta en extra chokladpralin. Imorgon bär det av till jobbet och sedan ska jag och T fixa det sista inför partajet på lördag.

Spinning, klädpanik och pensionssparande

Det har gått två och en halv månad sedan sist. Det blir kanske så när man bor med någon annan och när man prioriterar andra grejer framför att skriva ner saker och ting. På många sätt har detta varit en bra grej för mig att kunna ventilera mina tankar. Jag har ju alltid skrivit någon form av dagbok i flera år, även om det inte alltid har varit frekvent. Jag antar att detta har blivit en plattform där jag bara uppdaterar hur livet går. Utan bilder, för det orkar jag knappt engagera mig i heller. Det känns som att livet har kommit emellan på något vis. Låter verkligen så himla deppigt. Vad har jag gjort på sistone då?

- Köpt ett träningskort på fyra månader på Friskis som jag faktiskt har lyckats upprätthålla i två månader (!!!). Mestadels består träningen av spinning, intervaller, så att man får upp det sjukaste flåset men är supernöjd efteråt.

- Bytt bank och börjat pensionsspara i fonder. Efter att ha tjatat i tre år fick jag en spark i baken av T. Skönt att det är lite mer organiserat på den fronten. Hör ni hur vuxet det låter? Jag vet.

- Kommit till underfund med att jag verkligen inte har någon klädstil. Jag befinner mig i förvirringens värld. Antagligen är det därför jag kan gå i Malmö i fem timmar och köpa ett plagg. Fast det kan faktiskt vara olika faktorer som snålhet, lathet (omklädningsrum är ju fantastiska) och att inte veta vad man letar efter. Men jag tror faktiskt att Zara är en av de affärer som jag förnekat sedan länge att "man hittar aldrig någonting där" men som jag snart har mest plagg från. Behöver utforska min klädstil vidare känner jag.

- Träffat gamla kursare där det bjöds på vin, mat och gino som efterrätt. Även en AW på Pinchos har ägt rum. För att inte tala om att det kommer att tillkomma en AW till fast med människor från jobbet. Den är lite sådär hemlig med tanke på att alla inte är bjudna. Nästa månad är där även planerat in ett julbak. Plus att jag då ska ha någon typ av kalas på lördag (fyller ju år imorgon). Socialt värre, säger jag bara.

Det var en kort uppdatering. Det är egentligen rätt ironiskt med tanke på hur mycket jag pratar i verkligheten. Men oftast är det mesta nog bara strunt. Hursom. Vi hörs.

Förändring, drömmar och om att göra nya uppgifter på jobbet

Ibland funderar jag kring hur allting har förändrats. Om jag förändrats som person. Att jag exempelvis inte är lika aktiv på sociala medier, inte känner samma behov av att dela med mig som jag gjort innan. Nu skäms jag nästan över att exploatera mig själv? Att det känns bättre att ha integriteten intakt. Att det har blivit så pass vanligt att man ska informera om allting man håller på med. Visst, jag är en nyfiken själ så jag uppskattar ju när andra gör detta, men själv känner jag inte att jag har orken eller kreativiteten till att visa upp fina redigerade bilder på Instagram eller skriva någon uppmärksamhetsstatus på Facebook - vilket jag enligt minnesfunktionen där var jävligt bra på innan. Kanske är det så när man inte riktigt har hittat en stadig grund att stå på, att man gärna tar bekräftelsen från alla runt om kring.

Och eftersom jag är en sådan sentimental person kan jag givetvis tänka på gamla tider och gamla vänskaper samt få ångest över att den tiden är förbi och att några vänskaper avslutats - och det p.g.a. oenigheter eller att man har växt ifrån varandra. Jag kanske söker efter dåtiden ibland. Väver in mig i minnen från förr. Minnen med gamla kollegor, gamla gymnasievänner och hjärtekrossande stunder med gamla förälskelser. Kanske söker man efter nya rus i vardagen. Något att bli hög på. Ibland kan jag tänka tillbaka på stunder som jag själv inte upplevt som jättespeciella när jag väl var i dem. Det är som att minnena bearbetas år för år och att det dåliga inte spelar någon roll längre eftersom man ser allting genom ett rosaskimrande filter. Jag kan sakna sammanhållningen i tidigare vänskapskretsar som numera är så pass splittrade att man enbart umgås med en bråkdel av dem. Kanske är det just så, att man enbart hålls ihop eftersom där finns en gemensam faktor: skola, arbete, att man är på samma nivå i livet. Jag tror att när det väl brustit är det svårt att hitta tillbaka och plocka upp fragmenten som finns kvar. Att försöka lappa ihop någonting som inte längre finns. Ungefär som att hälla mer och mer strössel på en smältande mjukglass. Det som är svårt med att tänka på sådana saker är att man i nutiden inte riktigt vet hur man ska ta sig vidare. Vilka mål man har i livet och vad man vill. Jag vill givetvis upptäcka nya platser och hitta små guldkorn i vardagen. Just nu vet jag dock inte hur.

Efter min examen har dagarna bara rullat förbi, vecka för vecka. Jag jobbar ju oregelbundet och då är den tråkiga vardagen inte lika tydlig. En dag jobbar jag kväll medan jag den andra är ledig i två dagar. Ibland jobbar jag helg och ibland är jag ledig. Jag trivs absolut på arbetsplatsen även om där är många som pratar skit om varandra och ibland är det svårt att inte ryckas med i det hela. De pratar om kollegor som inte har någon självinsikt, om chefen som inte kommer höja dem till samma lönenivå som de nya, d.v.s. min. Givetvis är jag fortfarande svinrädd för att vara ansvarig sekreterare i traumarummet, där alla livshotande personer rullas in med ambulans, även om det egentligen bara är min uppgift att komponera en jävla röntgenremiss. Som vanligt skrämmer de nya sakerna mig, tills jag har kontroll. Jag måste bli bättre på att fråga läkarna men jag är ju svinrädd över att avbryta dem och ta plats eftersom jag "bara" är en sekreterare... Men vad är det de säger, "Life begins at the end of your comfort zone". Klyschigt, visst.

På återseende. Förhoppningsvis tidigare än inom 3 månader. Jag hittar aldrig tiden att sitta såhär, helt ensam utan att någon är hemma och liksom låta orden flöda. Men vi hörs. Om någon fortfarande tittar in här, det vill säga.

Vinterland.

April. Det resulterar i att vardagarna består av att cykla till kolonin, skriva på examensarbetet samt få lite utbrott på det senare. Med tanke på att vi ska lämna in det nästa söndag lagom till valborg är dessa så kallade depp-perioder flera gånger om dagen befogade som den neurotiska kvinna jag är.

Innan kylchocken hade vi dessutom sått frön i pallkragarna. Igår skulle vi fixa till därute efter påsken i och med att det var "fint väder" (efter dagens snöfall). Det var måttligt kyligt utomhus på kolonin med ett dunkelt solljus över hela himlen som nästan tedde sig filmiskt. Därefter började de snöa. Stora ihopklumpade snöflingor, precis som i en snökula man skakade som barn. Det var filmiskt om något. Kunde tyvärr inte dokumentera då jag slarvade bort mobilen här hemma. När vi sedan cyklade hemåt helt kalla och genomblöta sade T att han skulle reta mig för att jag tyckt att det var en "behaglig kyla" ute på kollo. 

Numera odlar vi inomhus. Små, små skott där några har börjat visa sig. På kolonin ser man enbart en rödlök samt ett zigzag-mönster i form av små rädisor. Potatisen skulle planterats redan men p.g.a. den överraskande kylan får vi vänta lite till. 

Lyssnar på de nyinlagda låtarna i SKAM-listan på Spotify. Nästa avsnitt kommer på lördag tror jag. Kommer dö. Älskar att man får en så bra känsla när man tittar på dem även om man ibland får ont i magen. Får se om säsong tre med svensk text någon dag då jag var lite för girig efter säsong två. Kommer det en box hade jag absolut kunnat tänka mig att köpa den. Hoppas. Vill ha tillgång till skam alltid.

Nu ska jag koka lite te med körsbärssmak innan det är sängdags och sådant.

<3

1 månad senare.

Prick en månad sedan jag skrev.

Pang! Sa det. Tillbaka till skolan - boom! Uppgifter, inlämningar och prov. Paniken sprider sig likt små klättrande växter runt lungorna som plötsligt drar åt... och spänner till. Examensarbetet som ska vara inlämnat om en månad och vi har nyss börjat skriva. Överanalyserar allt. Dålig egenskap med tanke på att det påverkar mig negativt.

Vi rensade den gula röriga kolonistugan för någon vecka sedan. Farmor hade så himla mycket plastburkar och diverse skräp. Mycket ska slängas på tippen någon dag. Vi har även grävt upp ett smultron- och jordgubbsland samt placerat ut pallkragar i mönster, köpt fröer och sättlök.

Vi sprang bara två gånger förra månaden. T's knä mår inte så bra. Tillbaka till ruta ett. Äter som vanligt, inget spring. Väger mig cirka alltid varje morgon och tror att något ska vara förändrat. Men det är det aldrig så klart. Det kliar inuti kroppen. En känsla av ett måste. Att röra på sig. En irritation om att jag ändå kommer få träna själv om det inte handlar om att cykla eller simma. Det finns liksom ingen i närheten som jag kan göra sådant med. Tanken på att springa runt illröd som en tomat i en småstad mitt i stan känns inte heller som något optimalt. Vi får se vad som händer. Antagligen vad som alltid händer, ångest och förnekelse i ett kretslopp. För evigt.

Det var allt för nu.

Sjuttonnolltrenollfyra

I onsdags skrev jag på mitt anställningsavtal.

Idag sprang jag för första gången på flera månader. Tre jävla kilometer och i slutet brände det i hela kroppen av ilska och trötthet vid slutspurten för att T ökade tempot som fan. Annars var det helt okej. Vi har bestämt oss för att springa mini-rundor för att kroppen är så pass ovan att vi inte vill döda den direkt med fem till sju kilometerspass.

Idag storstädade vi för första gången detta året.

Imorgon ska jag jobba kl. 7 och sen ska vi ha familjemiddag hos min syster. Nästa gång är det vår tur. Vi brukar ha söndagsmiddagar och sedan min syster kom hem har vi varvat mellan hemma hos henne, hemma hos oss och hemma hos föräldrarna. Innan var det bara hos mamma och pappa på söndagar. Och på torsdagar brukar vi vara hos T's föräldrar. Mycket mat det där. Mycket godsaker i form av socker med tyvärr. Vem fan kan stå emot när man får det serverat varje vecka?! Karaktären är noll.

Nästa vecka tar praktiken slut. Tips på vad jag kan bjuda på? Jag har varit mest på avdelningen men även lite i arkivet. Ska jag enbart bjuda sekreterarna eller ska jag bjuda hela avdelningen med?! Jag kan inte baka alltså. Ska jag köpa någonting som är tokbilligt? Köpekakor?

Nu ska jag fortsätta med att skriva färdigt min rapport för praktiken. Detta blev ett litet sidospår, hehe.

$$$

Idag gick jag på intervju och var fruktansvärt beredd på att löneförhandla (eller ja, mest nervös över att det skulle gå dåligt) men när jag gick därifrån skrattade jag inombords och utanpå. Efter examen blir det akuten till en början. Jag känner att det är en bra grund och jag är fortfarande ung så planen kanske borde vara att dra in så mycket cash som möjligt tills innan jag fyller 30.

Imorgon ska jag fira med pizza. Och så ska jag ha praktik såklart.

Annars har jag spenderat dagarna med att se färdigt två säsonger iZombie samt en säsong OA. Alltså jag dog? Sista avsnittet var helt sjukt, var tvungen att sitta uppe till kvart över tolv på natten för att se det sista avsnittet - det var bara så spännande... Och vilken jävla cliffhanger?! Nackdelen med att titta på serier på Netflix - de har enbart några få säsonger. Så nu sitter jag och väntar på en ny säsong av både Stranger Things, OA samt How to get away with murder (den sistnämnde lär vara färdig med säsong tre snart, måste se allt i ett svep).

/A.

iZombie

Andra veckan på praktiken. Har lika svårt att stiga upp varje morgon. Denna vecka har varit så himla hjärndöd. Går dit, har kanske ett litet möte med någon yrkesgrupp för att nå mina mål inför praktiken, fikar och skriver diktat. Sedan fikar jag lite till och väntar ut tiden. Herregud. Arkivet är inte min grej, ännu mindre min typ av plats att arbeta på senare trots bra arbetstider. Och jag vet att det kommer en tjänst.

Hursom har jag intervju om två veckor på akuten, är sämst på att löneförhandla så vi får väl se om jag kommer att ha ångest hela våren för att jag kommer behöva söka jobb eller om jag tar det säkra kortet och kirrar jobb med kvällar och helger men med ett mycket varierat arbete och bra kollegor. Dock skrämmer det mig lite grand, allt ansvar, receptionsarbete samt uppgifterna i traumarummet. Men vi får väl se.

Har även bokat en resa till Rom i juli i en vecka, så jag lär ju behöva ta semester då. Har som sagt aldrig varit där så det ska bli kul. Jag och T ville åka till något varmt ställe som inte är som Sverige. Vi tänkte oss först Barcelona, men Rom låter mer intressant. I framtiden vill jag ta en weekend i London, åka till Amsterdam samt till New York. Tokyo? Lär behöva spara satan.

Första skoldagen och en liten lista.

Idag var det första skoldagen på den sista terminen. Vi är lediga alla måndagar och idag har jag och Am bestämt oss för att komma igång med det stundande examensarbetet - man är väl någon med framförhållning, känner jag. Annars har årets första snö tagit oss med storm, det har varit båda vattenbrist i staden samt en brand som några av mina släktingar tyvärr fick ta del av, alla oskadda såklart. I helgen borrade pappa upp den sista stringhyllan på väggen och gav förslag om att den kanske kunde byggas på ytterligare, vilket vi nog ändå höll med om. Alltså, drömmen är ju även att fixa en ny tv-bänk - den passar inte alls in här! Men köpsuget tar liksom över ibland, har redan klickat hem fyra stycken vinglas från Iitala och sen läderväska från någon Second Hand-shop. Dessutom en ny lampa till sovrummet att ha i fönstret. Vi letar efter en i köket med men det ska väl kunna fixas någon dag. Det är ju kul att pilla med hemmet.

Ballerinan (tror jag?) beställde en lista över saker jag vill uppnå 2017 men jag tror inte jag har så mycket jag vill göra. Trots det kan jag väl knåpa ihop en liten lista:

- Börja träna regelbundet, ex. börja springa.
Jag tror att jag vill införskaffa en klocka, typ en Polar, som mäter aktivitet dagligen. Sedan har jag i skrivande stund kört två småpass här hemma. Tänker att jag måste börja så för att gymkort fungerar ej för någon som bara låter det dra pengar från kontot.
- Äta bättre frukostar.
Alltså istället för att ta en frukt i förbifarten eller så vill jag prova på typ overnight oats eller kanske påbörja chiapuddingsfrulle to go, som jag gjorde ett litet tag förra året.
- Få mitt examensbevis.
- Äta frukost på balkongen (!!!)
Ja, jag har ju aldrig bott själv med en balkong innan *romantiserar detta som fan*.
- Äta mindre godis.
Ja, det är ju en ständig fråga till mitt sockervaddsblod men jag är ju även känd som "den som äter mycket kakor och mycket mat överlag" i vissa kretsar (alltså när jag är bortbjuden). Därför tänkte jag att man kanske kunde försöka få ner det till en dag eller så. Inte för att jag vet hur det ska gå med alla träffar med föräldrar o.s.v. Vi bombas ju med kakor hemma hos T's föräldrar ibland och ni som känner mig, jag kan fan inte sluta äta! Sen söndagsmiddagar med mina föräldrar. Sedan "något gott" för att "jag var sugen på choklad". Jag tror ändå inte att jag är extrem, men hade ändå velat skära ner på det.
- Åka på en resa.
Vi har pratat om att åka till Barcelona detta året, men jag som är så fett bekväm kan verkligen nöja mig med typ London p.g.a. har inte sett allt där samt man pratar ju bara engelska så det blir inte samma språkbarriär. Jag tjatar alltid på T om att åka någonstans. Så jag hoppas att vi bokar en resa till sommaren i någon vecka. Har nog aldrig varit på en solsemester dock. Men Barcelona hade väl varit lite som Nice eller Neapel, tänker jag.

Det var en liten lista minsann och för första gången tror jag att jag inte har tagit med "äta mer vegetariskt" eftersom det känns hopplöst. Visst djuren mår bättre, det är miljövänligt, yada yada. Men jag får liksom inte in rutinen när alla runtom är köttisar och jag tänker mig att det inte är så "kul" att enbart äta grönsaker (om man inte väljer köttsubstitut) som ex. bönor (hatar bönor). Så jag låter den där idén vila tillsvidare alltså.

Ses.

2017

Igår var vi i Höör hos paret B. De har köpt ett hus som ser lagom stort ut från utsidan men som är gigantiskt inuti. Med gigantisk menar jag att det skulle kunna bo ett helt kollektiv där eftersom man nästan kan gå vilse på källarplanet. Och de har tre toaletter (!!!), matkällare, tvättrum etc. Hur som åt vi trerätters (svingod förrätt med krämiga laxrullader) och körde lite quiz och lekar fram tills tolvslaget då raketerna började skjutas upp runtomkring. Efter detta var vi tvungna att gå för att hinna med det sista tåget, lagom bubbliga i huvudet efter all alkohol. Allting slutade upp med en efterfest hos min syster i någon timme eller två innan vi vacklade hemåt.

Hursom.

Då år tvåtusensexton passerat förbi för att släppa fram tvåtusensjutton passar det såklart bra med en liten sammanfattning, precis som förra året. Under år 2016 har jag bl.a:

• Jobbat som kanslist och medicinsk sekreterare på akuten.
• Tränat mer än vanligt. Som mest sprang jag nästan en mil. Levde på den prestationen i flera veckor tills jag lade av med springandet helt. Det toppade där liksom. Trots detta har jag ändå försökt träna hemma och det gick bra tills det blev ett litet uppbrott och nu måste jag försöka komma tillbaka till rutinen igen!
• Arbetat mitt sista arbetspass på donkan, vilket var så himla skönt och en rejäl lättnad.
• Sagt upp mitt första boende och flyttat in till centrum tillsammans med T. Det kändes som en rejäl uppgradering trots allt strul i början med uthyrarna samt det stundande fasadbygget, fönsterbytet och byggandet av balkong. Hursom är allting i alla fall fixat nu: vardagsrummet och köket är målat, den ena stringhyllan är uppsatt etc. Där är massor som fortfarande ska göras men vi trivs bra här.
• Klarat ett och ett halvt år på utbildningen. Detta året blev det praktik på onkologen samt psykakuten. Spännande, läskigt samt lärorikt. Nu är det bara ett halvår kvar och ett examensarbete som ska betas av.
• Köpt en ny iPhone då jag lagt band på mig och väntat på sjuan för att se om den var så som jag ville. Slutade upp med en 6S då sjuan inte hade ett hörlursuttag (vem kom på den idén , seriöst). Tappade ju även min telefon i marken så skärmen sprack, precis innan sjuan skulle komma så jag fick leva med en Samsung i någon vecka eller två. Kan gott säga att jag föredrar iPhone.
• Köpt en ny gemensam dator då den förra lät som att den ville dö. Denna är fantastisk!
• Fått reda på att jag ska bli moster i maj nästa år. Hoppas i hemlighet på att de väljer namnet Eila, hehe. 
• Sett Kent för sista gången. </3.

Det är svårt att komma ihåg allting, men 2016 har nog inte varit någon världsrevolutionerande. Detta året kommer jag bli färdig med utbildningen och då får vi se vart jag slutar upp. Vill gärna resa i år. Vi har pratat om Barcelona till sommaren, men vi får väl se!

Gott nytt år på er, så skrivs vi.